I två dagar har jag och Matte varit på handlingkurs för Gerard O'Shea. Det var en avanserad fortsättningskurs.  Eftersom vi inte har gått grundkursen för honom tidigare var det bara att försöka  slänga sig in i hans begrepp och börja tillämpa hans "teckenspråk". Matte gjorde så gott hon kunde men hon snålade med godiset enligt min mening. Tecknet för godis kunde hon gott använt lite oftare men syftet var att öka förväntan hos mig.

Lördagen började med att vi ställde upp, jag ställe upp mig som vanligt, glad och väntade på godis men då gick matte ner på knä och skulle hålla en hand under hakan och klia mig och med den andra klappa på ryggen och känna över hela mig. Inte nog med det, sen började hon putta lite försiktigt på min bakdel, hon sa att jag skulle flytta ut den, sen puttade hon på fram delen då skulle den också fyttas. Medan hon höll på och joxa med mig blev jag förvirrad och svansen sjönk och ju mer Matte kliade mig under hakan ju längre blev halsen. Så här bruk vi ju inte göra. Varför går Matte ner på knä och puttas? Vi fortsatte att träna tempoförändingar mm vilket var roligare. Idag började vi på samma sätt men vi fick tillämpa friställande mer och jag fick tillbaka min gnista och en viftande svans. Matte började få kontroll på vilka tecken hon skulle använda så på det hela taget  tycker vi att det var en lyckad kurs. Matte har mycket att träna på, vilken tur att hon har både mig och Alpina att öva med.

Efter kursen fick jag springa lös i snön. Matte och jag tog oss en runda på fältet kring ridhuset där kursen varit. Snön var på vissa ställe väldigt djup. Matte fyllde sina kängor med snö trots att hon hade vintebyxor på sig. Jag fick syn på ett tiotal kaniner som satt uppe på snön. Jag satte fart för att jaga iväg dem, men sjönk ner i varje hopp så jag fick ingen vidare fart. Matte ropade på mig och jag bestämde mig för att Matte var viktigare än kaniner. Det visade sig vara ett dåligt val. Matte hade vänt om och vi gick tillbaka till parkeringen. Medan hon gick till bilen och öppnade luckan  stannade jag en bit ifrån. Matte ropade att jag skulle hoppa in, vilket jag i vanliga fall gör som en raket, men idag ville jag inte, jag tyckte inte vi promenerat tillräckligt. Jag förstår inte varför Matte är så kinkig över lite blöt snö vid vristerna. Jag hade ju snöbollar längs alla mina fyra ben och under magen i skägget, ja när jag tänker närmare efter var nog hela jag täckt med snö.

Snöodjjuret Ofelia