Tisdag är numera lika med träningsdag för oss hundar. Alpina ska på valpkurs och jag på spårkurs. På tisdagar tränar vi "spårhundar" på appellplan. Det var första gången och Matte var nog nervös över hur det skulle gå. Vi satt en stund och tittade på valpkursen och då såg jag hur fin kontakt Alpina hade med Lillmatte. Jag märkte hur stolt Matte var och tänkte om nu den kontakten gör Matte så glad så kanske jag skulle prova det också. När vi sedan skulle köra lite enkel linförighet för att instruktören skulle se vad vi kunde (Mattes knä skakade nästan) så visade jag ovanligt stort intresse för matte. Tittade nästan hela tiden på henne. Matte var glad och bjöd mig på riktigt mycket godis, men först när vi stannat och jag hade satt mig. Tänk på vad du belönar sa intruktören, ja i Mattes huvud hade hon belönat ett par korta svängar och en fin position i sättandet, men som instruktören riktigt påpekade så fick jag ju bara godis för att jag satt mig så fint. Inte fick jag belöning för att jag gick så fint men en fin kontakt. Så tack insturktören för sen gav Matte mig godis medans vi gick också. Dubbelt upp med godis alltså!!! Det gick bra med träningen denna gången, nästa tisdag får jag se om jag vill samarbeta, kanske jag ska prova att jaga fasaner istället. Jag får se hur jag känner det då.

Alpina hade skött sig fin, men varit lite okoncentrerad på slutet. På väg ut till parkeringen försökte hon busa med sin syster Lovikka trots att hon var helt slut. Ett typiskt tecken på övertrötthet, precis som små barn blir när de blir övertrötta lyssnar inte och blir väldigt intensiva. I bilen slocknade hon som ett ljus när hon blev tvungen att sitta stilla.

Godistunnan

Ofelia