Alla inlägg under september 2009

Av Ulrika - 30 september 2009 20:24

  

Matte var ute och la ett kort spår till mig idag. Hon orkade inte köra iväg utan tänkte att hon skulle lägga det på den vildvuxna ängen som finns strax här intill. Hon gick dit hittade ett par pinnar för att markera start och slut och sen en riktpinne lite längre bort efter spårslutet. Jättebra tänkte hon där hon gick nerböjd i solgasset. Plötsligt hörde hon ett klick, tittade upp och fick syn på en matte med sin hund. Lite generat ropade matte att hon höll på att lägga ett spår och därför gick så konstigt.

-Ååå svarade den andra matten, spår det gillar min hund.

-Ojdå, då kanske inte spåret finns kvar när jag har hämtat min hund.

-Ingen fara, vi går en omväg så ni får spåra i fred.

Tänk vilken tur att den kvinnan förstod och visade hänsyn. Matte har nu lärt sig att det inte är så lätt eller lämpligt att lägga spår så nära bebyggelsen där alla andra också vill rasta sina hundar. Undra hur Matte tänkte egentligen eller tänkte hon inte alls som vanligt.


Nåja, Matte gick och hämtade mig och så fort vi kom in på ängen kände jag vart Matte gått för att komma till spårstarten. Strax innan spårstarten satte matte på mig selen och sen gick vi iväg mot första pinnen (alltså där spåret startade, inte en apport). Jag tog spåret utan krångel och Matte hade lagt korvbitarna tätt så jag fick ner farten och hann äta en hel del. Mot slutet kom korvbitarna lite glesare, Matte hade inte tagit tillräckligt med godis med sig ut. Men det gjorde inget för jag följde spåret ändå men tempot ökade något. Jag hittade den lilla korvhögen på slutet men då var jag så inne i spåret att jag helst velat fortsätta där Matte gått vidare för att komma ut från ängen. Sen gick vi en härlig runda i höstsolen.


Nu i kväll har vi haft besök, jag och Alpina har inte träffat besöket men Matte berättade att det var en liten lagottotik som var här. Matte hjälpte till att klippa det bruna lilla trollet Vega och när de gick här ifrån så såg Vega ut som en jättefin lite lagottoflicka. Matte tyckte hon var jättesöt och go. Men hallååå Matte, du har ju redan mig och Alpina. Vi är ju finast eller hur?!


Ofelia

Av Ulrika - 29 september 2009 22:48

Dagen har varit angenäm, jag fick ett märgben av Matte som jag knaprat på i ett par timmar. Matte är lite orolig om min mage ska hålla, men man måste chansa lite. Det viktigaste var att benet var mitt och bara mitt. Det blev lydnadsträning för Alpina på hög nivå. Alpina försökte nog ta det ett par gånger men sen låg hon mest och tittade på mig medan jag tuggade och mådde bra. Hon ska inte tro att hon alltid kan få allt jag har även om jag ofta låter henne vinna leksaker som vi leker med eller får överta en grop som jag håller på att gräva. Att hon får överta groparna är ett smart drag, då är det Alpina som får ovett av Matte istället för jag när hon kommer på oss.


I kväll var det träning igen och jo det gick riktigt bra att koncentrera mig på Matte. Vi fortsatte att träna kontakt, jag är riktigt duktig och nu finslipar vi helomvändningarna. Jag har en tendens att släppa kontakten för en halv sekund i vändningen. Det är för att Matte ska ge mig lite godis i vändningarna också ;o)  Bara hon lär sig det så kommer jag ha stenkoll på henne även där snart. Sen hoppade vi över ett hinder, det tycker jag är kul. Matte fick stoppa mig för jag vet ju redan hur jag ska göra men tydligen vill hon vara med och bestämma när jag ska få hoppa. Först ska jag sitta och vänta tills hon säger ”Hopp”. Tacka vet jag agility där är det fart hela tiden. Nåja jag var ganska duktig här också och hoppade och satte mig sedan fint vid Mattes sida. Därefter var det fikapaus för människorna och vi hundar fick vila oss i bilarna. När de var klara så skulle vi träna budföring. Det är ganska kul, jag älskar det när Matte och någon av Lillmattarna gör det med mig men nu ska vi göra det tävlingsmässigt. När Matte skickade iväg mig så tog jag de första 4 metrarna med nosen i backen. Måste ju kolla om det låg något naturgodis (=kaninlortar) på marken sen kom jag ihåg att Matte lämnat god korv borta hos mottagaren ja det var bara att lägga in en högre växel. Mmmm mycket korv! Sen tillbaka igen, där stod ju Matte mellan några andra människor, hummm vem ska jag gå till? Men Matte såg att jag tvekade och gjorde en gest så jag sprang till henne. Nu vet Matte att hon kan ge ett ”Fot” kommando när jag börjar närma mig så jag inte behöver känna mig osäker mer. Matte var jättenöjd med mig idag och jag med henne får jag nog säga. Hon ska nog lära sig. Får ge henne lite tid bara.


Ofelia

Av Ulrika - 28 september 2009 18:16

Det har varit en ovanligt tråkig dag i dag. Matte har jobbat och jag har börjat att löpa. Jag vill bara vara ute och lukta och små kissa överallt eller ligga stilla här hemma och lata mig. Det är jobbigt att Alpina vill leka hela tiden. Just nu så är jag lite låg. I morgon är det  lydnadsträning igen med spårgruppen, det brukar ju vara kul. Undra bara hur det ska gå? Jag vet ju inte om det är så intressant med matte om det luktar gott från alla handhundar där. Hon får nog utrusta sig med mycket tålamod. Vet någon vart man kan köpa det? 


Alpinas valpkurs slutade i lördags men det var flera kursdeltagare som inte kunde den dagen så det blir en till avslutningsomgång i nästa vecka. Undrar om hon får godkänt?


Måste berätta att det inte bara var vi 4 som var på utställning i helgen utan även Chippen. Han fick åter en fin kritik och blev Birvalp. Jag är så stolt över alla mina barn oavsett vad andra säger.


Suck

Ofelia

Av Ulrika - 27 september 2009 08:54


Hela dagen i går var vi i Hässleholm. Mamma Ofelia fick stanna hemma och passa Lillmatte I som blivit förkyld. Det var inget Mamma ville, hon rymde ut när vi skulle packa in i bilen och ställde sig bakom bilen redo att hoppa in om någon bara ville öppna åt henne. Stackars Mamma, men hon fick nog en mysig dag med Lillmatte hemma ändå. 


Det var så konstigt, när vi kom till Hässleholm var flera av mina syskon där och så fick vi inte leka med varandra. Men vi busade lite i alla fall. Det var en lång väntan innan det blev vår tur, först ut var brorsan Zigge.

  

Han blev bästa hane Skrattande


Sen var det vi töser som skulle in i ringen.


  

Jag först.


  

Sen kom Lovis.


  

och så kom Lovikka.


Titta så duktiga vi var allesammans. För dagen rangordnades vi av domaren på följande sätt, jag Alpina blev bästa tikvalp, 2a kom Lovikka och 3a kom Lovis. Sen fick jag springa mot Zigge.


  

Mattarna kramas, Grattis, Grattis... Zigge o jag pussas, Grattis Grattis...

  

Kära mattar, vad duktiga ni var. Zigge o jag hoppar uppmuntrande på våra mattar.

  

Vem blev Bir o vem blev Bim? Det var lika mellan oss men jag hade turen att denna gången få Bir-rosetten!


  

Här är vi alla syskon som var med idag. Jag, Lovis, Zigge och Lovikka. Vi får träna på att ställa upp oss. Jag är lång som en hel följetong. Skulle bara behöva lyfta på ena tassen så skulle jag se ut som en Pointer på jakt med min svans som står rakt ut. Inte lätt att få alla att stå uppställda samtidigt när man egentligen bara vill leka.


Efter oss kom ett hundekipage att se upp till. De visste minsann hur det skulle gå till. Låt mig presentera...

  

...Salma visad av en stjärnhandler, Salmas egen Lillmatte. Ja Matte, där har du lite att lära dig av.


Det var gårdagen det, idag tror jag att jag ska lata mig hela dagen.


Tjingeling!

Alpina, den goa och fina Flört



Av Ulrika - 25 september 2009 12:57


Först vilar jag och Lillmatte E. Oj vad vi har det mysigt.


 

Här är jag på agilityträning med Lillmatte I. Jag får ju inte hoppa höga hinder så det är mest träning på vilken väg jag ska ta. Kul är det i alla fall!


  

Den platta tunneln är inga problem. Lillmatte finns ju på andra sidan.


 

Den vanliga tunneln tar jag i rasande fart, nu kommer jag är du redo med skinkosten?


  

Så här nöjd var Lillmatte I när vi kom hem. Hon säger att jag är världens bästa hund.Skrattande


Tjingeling från

Väldens Bästa Alpina.

Av Ulrika - 18 september 2009 15:38

   

Vi har haft besök av Lovikka, med mycket bus och spring. Vilket innebär mycket jord och grus, kvistar och annat som kommer in här hemma.  Matte var och jobbade så hon hade ingen koll, husse var på golfbanan och barnen satt vid datorn så vi kunde härja rätt fritt. Men roligt hade vi! Tungan ute När Matte kom hem så fick vi  lugna oss lite, hon bjöd på vars en tuggpinne.

  

Smakar din likadant som min, undrar Lovikka.


I söndags var vi nere på Lagottopromenaden på Ribban. Där träffade vi nya kompisar.

Jag o Lovikka gnabbas lite om vem som ska bli snygge och tuffe Elvis nya flickvän.


  

Det blev ett litet dopp också. Här är Lovikka o jag tillsammans med vår nya kompis Carisma.


     

Också lite mer bus!


Voff / Alpina

Av Ulrika - 9 september 2009 08:16

Tisdag är numera lika med träningsdag för oss hundar. Alpina ska på valpkurs och jag på spårkurs. På tisdagar tränar vi "spårhundar" på appellplan. Det var första gången och Matte var nog nervös över hur det skulle gå. Vi satt en stund och tittade på valpkursen och då såg jag hur fin kontakt Alpina hade med Lillmatte. Jag märkte hur stolt Matte var och tänkte om nu den kontakten gör Matte så glad så kanske jag skulle prova det också. När vi sedan skulle köra lite enkel linförighet för att instruktören skulle se vad vi kunde (Mattes knä skakade nästan) så visade jag ovanligt stort intresse för matte. Tittade nästan hela tiden på henne. Matte var glad och bjöd mig på riktigt mycket godis, men först när vi stannat och jag hade satt mig. Tänk på vad du belönar sa intruktören, ja i Mattes huvud hade hon belönat ett par korta svängar och en fin position i sättandet, men som instruktören riktigt påpekade så fick jag ju bara godis för att jag satt mig så fint. Inte fick jag belöning för att jag gick så fint men en fin kontakt. Så tack insturktören för sen gav Matte mig godis medans vi gick också. Dubbelt upp med godis alltså!!!Skrattande Det gick bra med träningen denna gången, nästa tisdag får jag se om jag vill samarbeta, kanske jag ska prova att jaga fasaner istället. Jag får se hur jag känner det då.


Alpina hade skött sig fin, men varit lite okoncentrerad på slutet. På väg ut till parkeringen försökte hon busa med sin syster Lovikka trots att hon var helt slut. Ett typiskt tecken på övertrötthet, precis som små barn blir när de blir övertrötta lyssnar inte och blir väldigt intensiva. I bilen slocknade hon som ett ljus när hon blev tvungen att sitta stilla.


Godistunnan

Ofelia

Av Ulrika - 6 september 2009 20:55

Dagen började med att Matte gick upp och packade hundryggsäcken, då gäller det att vara med. Men så hörde jag att Lillmatte I skulle på hundungdom och att lillfjantan Alpina skulle få följa med. Vad var detta för orättvisa, det är ju jag som går på hundungdom med Lillmatte?!  Men när alla var klara så tog Matte på mig kopplet också. Pust, det var tur att hon inte skulle lämna mig kvar mig hemma. När vi kom till brukshundsklubben gick Alpina och Lillmatte I iväg och så tog Matte mig. Vi gick till en hörna på appellplan och där tyckte Matte att vi skull köra lite linförighet, evigheters evigheter sedan vi tränade något sådant. Eftersom jag var så lycklig att jag fick följa med så gjorde jag henne till viljes, i våra mått mätt så var jag riktigt duktig, man ska ju inte jämföra sig med andra i onödan. Efter en liten stund gick vi tillbaka till bilen och jag fick sitta in. Men Hallååå Matte vi kom nyss. Matte gick bort till en annan gräskant och så började hon bete sig underligt. Gick kort små steg och böjde sig ner och plockade i gräset, underligt beteende! När hon gått en lite sträcka kom hon och hämtade mig och så gick vi fram till gräskanten där fick jag sätta mig ner och så visade hon med handen och sa ”spår”. Jaha tänkte jag bäst att kolla vad det är då och så fann jag massa godisar. De första metrarna snurrade jag runt lite men kom snart på att om jag gick sakta så hittade jag godisar som ett pärlband. I spårslutet låg det en ostmacka, mums! Den var utan skalbaggar! Matte var mycket nöjd med mig och för att inte tala om sig själv att hon lyckats lägga ett spår där jag tycktes fatta vad jag skulle göra. Matte var såå nöjd att hon lovade en långrunda när vi kom hem. Det blev det också och precis när vi skulle gå ut på stubbåkern där jag skulle få sträcka ut så mötte vi min dotter Lovikka. Hon fick hänga med så gott hon kunde men ännu så springer jag lätt ifrån de små glinen. Jag tog ut svängarna rejält så Matte försökte ropa in mig, men jag kan meddela att jag var bara tvungen att kolla lite till lite längre bort först. Sen skulle jag bara kolla om fasanerna som jag skrämde förra gången hade kommit tillbaka och sen var jag så varm så jag passade på att ta ett dopp i bäcken. Det blev några rundor och Matte konstaterade att inkallningen visst inte fungerade så bra, eller rättare sagt inte alls. Matte var inte fullt så nöjd med mig längre men man måste ju impa på sin dotter, eller hur?

 

Alpina däremot hade varit riktigt duktig på hundungdom, fått prova både rallylydnad och agility. Inga hopp  men slalom, tunnel och den platta tunneln hade hon fixat så Lillmatte lyste som en sol när de kom hem.

Alpina vilar ut, eller?!


 Så kom det ett MMS från Stockholm. Det var Chippen som varit i farten och varit på utställning. Finfin kritik som löd, 5 mån hane av utmärkt typ, huvud med god könsprägel, vacker överlinje o underlinje, välvinklad fram o bak, effektiva rörelser. Välpresenterad.

Det blev BIR med HP. Grattis Maggan och Chippen! (Totti hoppas du tog tillfället iakt och vilade upp dig och inte låg hemma och grät för att du inte fick följa med)

MMS från Chippen. Här sitter han och beundrar sina fina rosetter.

 

Tjingeling från Yrpannan Ofelia

Skapa flashcards