Häromdagen, närmare bestämt i söndags, passade Matte och jag min kompis Eddie. Han är en labradorhane som bor granne med oss. Hans husse och matte skulle på barndop, de blev nämligen stolta mormor och morfar nu i höstas till en liten påg. När vi kom hem från Ribban gick Matte in och hämtade Eddie och så gick vi tre en runda till tillsammans. Det var kallt i söndags och frost på gångbanorna och lite halt. Vi hundar gick fint och stannade och nosade, kissade en skvätt och så nosade vi vidare. Varje gång jag kissat så skulle Eddie också kissa trots att han just kissat. Han är lustig han. När vi sen kom bort till vår gröning och vi gick i lugn och ro så helt plötsligt gjorde Eddie en 90 graders vinkel. Matte såg ut som en seriefigur som helt styrdes om. *Fniss* Ni skulle dessutom ha sett hennes min när hon såg vad Eddie var på väg. Mitt på gräsmattan låg nämligen en pinne. Det var inte vilken pinne som helst, snarare en mindre trädstam ca 2 meter lång. Den hade Eddie för sig att han skulle ta med sig på vår promenad. Men Matte, som kan vara ganska övertygande, lyckades övertala honom att lämna pinnen där till en annan gång.  När vi gått vår promenad så fick Eddie komma in till oss, så slapp han vara ensam hemma utan sällskap hela långa dagen. Jag var ganska trött efter alla promenader så jag gick och la mig medan Eddie gick runt och kollade. Han letade nog efter Smulan, katten, men hon var inte inne. När han kollat överallt så la han sig också och vilade. Eddie var kvar hos oss fram på kvällen så det blev fler promenader men nästa gång vi kom förbi gröningen så var Matte beredd men då ville Eddie inte ha pinnen längre. Det är ju bara kul första gången.

Voff Voff

Ofelia