Här är det som vanligt igen. Jag får återkomma med helgens små händelser så småningom.Just nu försöker jag prova om Mattes laptop funkar som kudde. Aning hård och medan Matte skriver så kliar hon mig på huvudet. Det kittlar lite på örat ibland. Jag har nu regelbundet börjat ligga i soffan. Det är mysigt!

Idag har jag lekt med grannen katt, hon har sprungit på utsidan av staketet eller lagt sig under någon av våra bilar och jag har jagat henne på insidan av staketet eller stått och skällt på henne då hon vilat under bilarna. Ibland retas hon uppe på taket, det tycker inte jag är fair play. På hustaken får man faktiskt inte vara då skvallrar jag för Matte.

Vi gick en mycket lyckad promenad idag också. Jag sprang lös som vanligt och hoppade och skuttade runt, hittade spår som skulle kollas och så fick jag ju stanna ibland för att kolla så att Matte var med eller om hon virrat bort sig på någon annan stig. Plötsligt fick jag vittring på något skoj, jag hoppade jämfota över stock och snår och plötsligt så hände det…  Jag fick fart på en fasan. LYCKA! Sen sprang jag tillbaka till Matte. Hon är ganska så förstående. Hon säger att jag är en naturbegåvning som fasanjakthund. Problemet är bara att jag aldrig blivit lärd när det är ok med jakt och när det inte är det, det bestämmer jag själv. Som jag ser det så är fasanjakt alltid okej.

Tjingeing

Ofelia